Vi samlas en timme senare än planerat, riksdagsdebatten har dragit ut på tiden. Valet av inrättning känns väl genomtänkt, det var nämligen i Centrumkyrkan i Farsta som det först öppnades krishantering, mindre än en timme efter skottlossningen.
Pastor Kim Bergman inleder mötet med att tända ett ljus, och prata om vikten av samhällets sammanhållning.
Bland deltagarna finns justitieminister Gunnar Strömmer, många av ledamöterna från Riksdagens justitieutskott, representanter från stadsdelsnämnden, men framför allt så finns de som inte är politiker, men vars arbete setts tydligt den senaste veckan. Det är representanter från stadsdelsförvaltningen, från kyrkan, skolan, polisen, föreningslivet m.fl.
Det är dessa människor vi träffar, och lyssnar på först under mötet. Det är starka berättelser från personer som var där när skotten avlossades, från de som mobiliserade krisstödet, från de som mött människor i sorg.
Det berättas från olika aspekter om det arbete som behövs och som görs kring nätverkskriminalitet. Polisen berättar att det finns en felaktig bild av brottsligheten, som faktiskt minskar i samhället, och samtidigt lagförs fler. Man lyckas bättre i sitt förebyggande arbete och man menar att man med säkerhet kan säga att man hindrat mer än 40 mord bara i år. Men man belyser också starkt vikten av det tidiga arbetet. Att långt tidigare fånga upp och arbeta förebyggande mot nätverken, att inte låta unga barn socialiseras in i dessa miljöer. Men framför allt belyser man vikten av mer resurser, mycket tidigare.
Från föreningslivet och skolan får vi höra om det förebyggande arbetet som görs, men att man önskar mer resurser, och detta är det återkommande temat, det görs väldigt mycket förebyggande, men det behövs mer resurser.
Under den andra delen av mötet är det politiken som för ordet.
Justitieminister Gunnar Strömmer (M) öppnar med att säga att eftersom det är just justitieutskottet så blir fokuset lätt på det repressiva, men att detta bara är en del av arbete som finns att göra. Han pratar om barn vars föräldrar inte vill samarbeta med skola och socialtjänst, och vikten av att kunna bryta sekretessen som regel, inte undantag. En nationell strategi mot organiserad brottslighet som ska komma till hösten nämns, men förklaras inte vidare.
Ardalan Shekarabi (S) pratar om att det krävs samarbeten över partierna för att komma till bukt med problemen, och att man måste lägga stort fokus på sociala resurser.
Gudrun Nordborg (V) poängterar att vi gör miljardsatsningar repressivt, tänk om vi istället satsat dom pengarna förebyggande, men regeringen väljer hellre att spara in på sociala satsningar.
Richard Jomshof (SD) berättar att han har mycket tankar, men att det kanske är olämpligt att ta upp dessa med tanke på var vi är, men framförallt vill han föra fram att den politik han vill driva, och det som är viktigt för honom, det är att få fram majoritetsberättelsen.
Mötet avslutas med att Pastor Kim Bergman plockar upp ljuset han tände i inledningen av mötet och räcker över det till justitieministern, han säger att somliga kanske skulle kalla detta för ett blockljus från ÖoB som säljs i 6-pack, och köpts in för att dom är billiga, men ändå bra, men för honom representerar det här ljuset barnens ljus, att det representerar den lilla människan, och att justitieministern gärna får tänka på barnen i samhället, de som så ofta drabbas, ifall han tänder ljuset.
Jag försöker samla mina tankar efter mötet, och det finns många. Det har varit så vackert att höra samhällets instanser berätta om de fantastiska eldsjälar som hjälpt till och ställt upp, om krisstödjare som kommer in på lediga dagar för att hjälpa till, kyrkan som hållit öppet, ett samhälle som har funnits och stöttat varandra.
Det känns bra och fint att veta att det finns en så bred samsyn i samhället på vad som behövs för att komma till bukt med problematiken kring den organiserade brottsligheten. Vi måste hjälpa och stötta de barn som är utsatta, som ofta lever i utanförskap och fattigdom, att få vara en del av samhället på riktigt.
Det är tydligt att regeringen i huvudsak vill driva en politik som verkar för att se till att de som genomför brott straffas hårdare i stället för att faktiskt förebygga brott, detta trots att polisen berättar att det inte hjälper. Och det har varit tydligt idag att det som varit av störst vikt för regeringspartierna det är inte att försöka åtgärda och avhjälpa de sociala klyftor som finns i samhället.
Ett splittrat samhälle är ett samhälle som inte mår bra, och vad skapar mer splittring än när en representant för regeringsunderlagets största parti inte ens kan uttrycka sina tankar och åsikter i en kyrka då det skulle anses olämpligt?
– Anders Carlsson Lind, Farsta stadsdelsnämnd.
