Sitter här med min kaffekopp och huttrar lite efter en promendad i blåsten, försöker få värmen med en filt och sväljer en stor klunk samtidigt som tankarna vandrar iväg. Jag känner mig, liksom kanske många andra vänstermänniskor, otillräcklig, liten och väldigt maktlös när denna borgerliga privatiserings- och marknadifierings-ångvält rullar fram genom landet, Stockholm och i allra högsta grad Farsta. Engagerar jag mig nog, tänker jag? Eller är det andra som bryr sig för lite?

När jag tänker i de här banorna kommer jag ibland fram till någon slags uppgivenhet. Ganska fort kan jag konstatera att en borgerlig politiker i Farsta helt enkelt skiter fullständigt i vad invånarna tycker. De pratar om demokrati och folkets väl, men med sina janusansikten så stänger man därefter dörren och lägger ned en skola.

Så vad göra? Det vi får hitta på är helt enkelt att glädja oss över det positiva istället, att medlemsantalet ökar, att föreningar i närheten vill bli mer som oss och tänka att politiskt arbete många gånger handlar om att ta skit för att senare kunna skörda frukten. Jag hoppas vi kan ta tillvara denna mellanvalsperiod i opposition för att samla styrkorna, såväl genom att bygga en stabil organisation med god medlemstillväxt och trava goda vänsterargument på hög (för de är många, tro mig) inför kommande val. Då kommer vi nog också snart att uppleva att vinden har vänt – det är vår tur nu!

Fram tills dess så ska vi inte ge oppositionen en lugn stund. Nån sa till mig när jag gick med i partiet för drygt ett halvår sedan att det folk kommer ihåg när det är val, det är de där envetna idioterna som stått på torget oavsett väder och oavsett fråga. De där som alltid gett en ett leende när man åker med tunnelbanan på morgonen, de där som stolt bär sin partisymbol på jackan, som inte tvekar att argumentera för den svage även om man personligen har det bra och de där som  när en utslagen person kommer fram inte rynkar på näsan utan istället frågar hur hon mår.

För att peppa mig själv i denna uppgivna mörkblåa situation så tvingar jag mig att hitta guldkornen. Håll med mig, visst kan det göra ens dag när en person kommer fram och när denne upptäcker att du kommer från Vänsterpartiet så utbrister hon "tack för att ni finns"? Inget kaffe i världen värmer så mycket i magen. Nu har jag blivit varm både ovan och under ytan, tack du okända mottagare av vårt flygblad i Farsta C förra veckan. Hoppas även du är varm ikväll!

Tänkvärt, kasst eller nåt mitt emellan? Kommentera till [email protected]

Uppdaterades: 19 apr 2012