Uncategorized

Högervård

De borgerliga landstingspolitikerna i Stockholms Läns Landsting har sedan valet förra året helt lagt om kursen för vårdpolitiken – rakt emot vad de själva utlovade. Ett gäng närakuter – däribland Farstas – ska läggas ned, det har införts ”fri etableringsrätt” för husläkarmottagningar och de riktade ersättningar till fattigare områden försvinner. Kort sagt: tillgången till bra vård blir allt mer en klassfråga.

Etableringsfrihet innebär följande: för några veckor sedan (Mitt i
S. 18 sept.) kunde vi läsa i tidningarna att det kommit in fyra ansökningar om
att öppna husläkarmottagningar i söderort medan det i västerort – som har färre
invånare än söderort – kommit in 14 ansökningar.

Redan i våras hade de
borgerliga landstingspolitikerna bestämt sig för att lägga ned Farsta
Närakut
– mindre än ett år efter att akuten öppnats. Farstabornas
akutärenden är därefter tänkta att hänvisas till Södersjukhusets akutmottagning.
Sommaren 2006 sa Filippa Reinfeldt till DN att en nedläggning "vore ett slöseri
med skattebetalarnas pengar". Jag kan bara instämma. Glädjande nog har
fackförbundet Kommunal startat en namninsamling mot slöseriet.

 Kristdemokraten Pia Lidwall har även meddelat
att det finns planer på att lägga ned Hökarängens Närvårdcentral för äldre. Var
pensionärerna i Hökarängen ska vända sig därefter återstår att upptäcka.

I och med "Vårdval
Stockholm" – som åtgärdsprogrammet kallas – tar borgarna även bort de riktade
ersättningar
till vårdcentraler i fattigare delar av Stockholm (de så
kallade "socialekonomiska faktorerna"). Dessa riktade ersättningar infördes för
att hälsa är starkt knutet till hur man lever, vad man jobbar med och har för
bakgrund. Stockholm är en starkt segregerad stad. Invånarna i olika stadsdelar
kräver olika mycket vård. Invånarna i Danderyd och Östermalm är överlag mer
långlivade och mindre sjuka än andra delar av länet. Trots det kommer nu
antalet vårdcentraler öka framförallt innanför tullarna.

Marknadslösningar inom
vård och omsorg leder oundvikligen till att tillgången alltmer blir en fråga om
pengar. Ska alla få rättvis tillgång till bra vård krävs det mer resurser på
ett sätt som garanterar en rättvis fördelning. Vården måste få kosta. Den
varken kan eller ska gå med vinst! Våra politiker måste sluta gömma sig bakom
flummiga frihetsparoller (där friheten ändå enbart handlar om att välja
företag) och ta ansvar för medborgarnas hälsa. Det går att förbättra vården och
samtidigt höja löner och status för de som jobbar på golvet inom vården utan
att detta fördjupar orättvisorna i samhället. Om viljan fanns vill säga.

Saime Bilici (v)

Stockholms Läns Landsting

Erik Hegelund

Ordförande (v) Farsta

Skriv en kommentar